|
Anders
Lofthammar har en vurm för
det sublima inom bilvärlden
(det är min åsikt och ni får invända om ni tycker annorlunda). Han
har en böjelse för nätta, raceinriktade bilar med en särskild slags
finsmakarstatus över sig. De får gärna vara engelska. Son av sin
far. Han tävlande i gokart i sin ungdom - detta, får jag för
mig, fostrar en speciell känsla för bilåka. Han har tävlat och vunnit
i historisk Formel Ford. Han har ägt Escorter och Bertonealfor med
tyngdpunkt på Escorter. Kört Porsche 993, Miata och nu senast BMW
M3. Jag har säkert missat mängder. Han har ägt en rapsgul liten
Lotus Elan. I samlingen sticker Porschen ut - jag tycker det. En
vacker bil men knappast Andersk in my book. Ett genomgående drag
är att han sällan behållit dem särskilt länge. Elanen dock
i tre år.
Jag tror
det är något med Lotus och Anders. Eller åtminstone det Lotus symboliserar
- en klassisk engelsk liten bilfabrik (en gång i tiden, långt från
konstiga F1-stall med Lotusemblem) skapad av en exentrisk och galet
genial herre som ville ha bilar lätta, kvicka och snabba, som då
de tävlades gjorde det under den livsfarliga parollen: "Håller den
ett extra varv efter målgång är den för kraftigt byggd". Något sådant.
Det säger åtminstone myten. Det är ett uttryck man
kan romantisera över när man blickar bakåt och framförallt om man
inte själv behöver krypa ner i en av citatet präglad bil. Man
hade kunnat säga Lola eller Brabham också. En Brabham har han föresten
med. En gammal F3:a med stor svensk Torsten Palm-historia. Ännu
så länge in bits och inte helt fullständig, men vi återkommer till
den senare.
Anders har
alltså ägt sig en Elan tidigare. Han har ägt och förälskades då,
tror jag. Men kärlek kan stöta på hinder. Inte minst från en svartsjuk
hustru vid namn Eva som kanske tycker att en Porsche är mer av en
bil? Nä hon var inte imponerad. Oavsett vilket längtade han
Elan åter. Han gav sig till att söka på nät och via känningar. Inte
desperat, jag tror inte det. Anders är inte sådan. Han har däremot
en jävla näsa för dem - fynden. Han tycks ofta vara på rätt plats
vid rätt tillfälle, eller se till att befinna sig där. Hösten 2006
fick han via Bertil Carlsson, känd Lotusprofil, reda att det
fanns en, eller rättare sagt tre stycken Elaner som stod i process
att byta ägare. Två hade dock redan gått i nya händer men en fanns
kvar. Vilken modell? Mk I. Bra! Anders begav sig till ett garage
i Åstorp där det mycket riktigt stod en ensam Lotus. De tre hade
varit köpeskilling för en Ford RS 200 en gång. Just detta exemplar
hade stått stilla sedan 1973. Nummerskyltarna var gamla. Den hette
MA7622. Bilen hade visserligen fått den nya registreringen
GJH 668 men aldrig uppträtt i det namnet. 33 år är lång tid för
en liten engelsk scones att stå stilla då allt i den är byggt för
dans. För balett med sträckta vrister.


inte så väldigt elegant
då
Det
blev affär i november 2006 och
den kompletta men nergångna bilen transporterades till Jönköping.
Bilen var komplett men hade ställts undan i ett ganska uselt skick
som inte var i närheten av välvårdad sportbil. Ett bra ämne för
renovering men som så ofta då man är nyförälskad ser man
inte hela verkligheten utan ser genom ett filter som föskönar det
mesta.

Från
fabriken då det begav sig
Lite
historia om Lotus Elan
Lotue Elan eller 26 som modellbeteckningen
indoors var, kom 1962 som en roadster, en hardtop erbjöds 1963 och
1965 kom en coupéversion. Elanen ersatte den eleganta Elite, som
var otillförlitlig och dessutom dyra att producera. Elanen var den
första Lotus producerade för gata som använda den berömda
steel backbone chassi med en glasfiber kropp. Med 680 kg
förkroppsligade Colin Chapman sin filosofi om lägsta möjliga
vikt. De första versionerna av bilen fanns också tillgängliga
som byggmodell. Elanen var teknologiskt avancerad med en twin-cam
1558 cc motor som gav mellan 105 - 126 hk under sin levnad. Den
hade skivbromsar runt om, och individuell fjädring. Modellen utvecklades
kontinuerligt under alla år, men blev utfasad 1973. Totalt byggdes
12 224 exemplar

Lite
historia om MA7622
Bilen är tillverkad i slutet av 1964 och såldes
från Lotus till Sportvagnsimport AG den 28 oktober 1964. Dessa uppgifter
är bekräftade via Lotus register i England som också har bekräftat
att bilen fortfarande har sin originalmotor. Har också fått bekräftat
att detta är en serie 1,5 som var en övergång mellan serie 1 och
serie 2. Lotus blandade delar friskt i denna övergång. Förste ägare
till bilen är Bilinstruktör Åke Hagstrand från Helsingborg. Bilen
har sedan levt sitt liv i Skåne. Mellan 1965 till 1972 har bilen
två ägare och 1972 köper en Jan Ramstedt den och han är sannolikt
den siste som kör bilen innan den ställs av 1973. Bilen har därefter
ägts av Wendels Bil och Motor och Lars Wendel som bara förvarat
bilen fram till 1993. Ägaren därefter har haft bilen stående fram
till 2003 och ägaren före mig ägde bilen från 2003 till 2006. Bilen
har dock aldrig ändrats, körts eller plockats isär sedan 1973. Min
renovering startade hösten 2006.
Vi skall vandra vägen längs
MA7622:s uppgång och ta vägen över Elanens härjningar
på racerbanorna i fjärran och hemma. Ungefär så.
Okey, nu kör vi...
|